Läsa om

Det är inte ofta jag läser om en bok, det finns så många olästa böcker. Om det är en bok jag tyckt mycket om vill jag kanske inte heller förändra min syn på den. Förra helgen läste jag i alla fall om. En bok som jag gärna rekommenderar eftersom det var en stark läsupplevelse. Ändå hade jag svårt att beskriva boken eller ens förklara varför jag tyckte om den. Nu vet jag varför. Än en gång kunde jag inte lägga ifrån mig Sigge Eklunds Det är 1988 och har precis börjat snöa. Boken börjar med att en vuxen man hittar kassetter med inspelningar från sin barndom. Det gör att han kastas rakt in i sin barndom, inte bara minns den, utan återupplever den, med färger, lukter, känslor. Det handlar mycket om de kluvna känslorna inför pappan, som är hans hjälte, men som också skrämmer och som inte kan visa närhet. Det är många förträngda känslor som kommer upp till ytan, men den innehåller också de vackra barndomsminnena som man kan känna igen sig i.

Nu när jag läste om boken upptäckte jag hur mycket jag tycker om språket. Allt beskrivs i presens, vilket ger en direkthet och en känsla av att vara där, som förstärks av Sigge Eklunds känsla för detaljer. Det finns ingen kronologi, men det stör inte, utan gör det snarare än mer levande. Det finns en uppriktighet i berättelsen samtidigt som den är återhållsamt berättad. En bok att värd att läsa. Och läsa om.

Läs också Sigge Eklunds senaste roman Varulvsvalsen, om medberoende. Hans bror Fredriks Eklund har också skrivit en bok, Bananflugornas herre, om livet som porrstjärna. Ytterligare en bok i kategorin själutlämnande böcker, som Kajsa skrev om tidigare.