Bok vs film del 2

Efter att ha sett filmen "Låt den rätte komma in" igår funderar jag vidare på detta med böcker som blir film. Se Elisabeths inlägg om filmen och mitt föregående inlägg om bok vs film.

Filmen var bra men boken är ju så väldigt bra att jag fann det svårt att få samma känsla för filmen. Jag gillade bildspråket i filmen men saknade vissa delar som förklarade varför personerna handlar som de gör (och vad som utspelar sig på Stockholms stadsbiblioteks toaletter!).

Problemet är väl att i en bok får man plats med så mycket mer än i en film, att boken skapar egna bilder i huvudet och en särskild känsla som finns kvar efter att boken är utläst. Spännande böcker blir sällan spännande filmer, till exempel Da Vincikoden som var helt oförståelig och saknade de härliga cliffhangers som alla kapitel i boken avslutas med. Andra hemska exempel är de många svenska deckare som blivit tråkiga och ospännande filmer, eller Arn-filmerna som inte heller lever upp till böckerna.

När man ser en film baserad på en bok som man läst (och tyckt var bra, vilket jag antar är en av anledningarna till att man ser filmen) är det nog oundvikligt att jämföra med boken och känslan eller upplevelsen kan ju inte bli densamma. Och tvärtom, ser man filmen först och därefter läser boken skapar hjärnan inga egna bilder utan man läser med filmens bilder i huvudet. I mitt huvud ser Harry Potter precis ut som Daniel Radcliffe.

Filmer baserade på böcker som man inte läst upplevs alltid tror jag som mycket bättre än om man hade läst boken innan. Någon som kommer på en film/bok som motbevisar detta?