Tjechov som en gummisnodd

I gott sällskap bevistar jag Stadsteaterns maratonföreställning av Tre systrar som likt en enorm gummisnodd tänjer ut sig över nästan 3,5 timme. Vi får se en modern tolkning av Tjechovs klassiska drama där tre norrlandstjejer vill ta sin tillflykt till storstaden Stockholm - ju förr desto bättre - innan deras drömmar om Framtiden, Kärleken och Arbetet för alltid skrumpnar bort till förmån för en grå, instängd, illusionslös vardag i den lilla byn där alla tycks känna alla.

Jag är riktigt förtjust - det är kvickt, det är snyggt och det är så mycket action som Tjechov - som är något av en långsamhetens lov-mästare - faktiskt förmår att uppbringa.

Pjäser ska ju helst inte läsas utan ses i verkligheten, gestaltade av riktiga, levande skådespelare. Först då uppstår den där dynamiken mellan text, skådespelare och publik som är dramats inneboende avsikt. Men om man har texten sådär lite i bakhuvudet när man traskar iväg till föreställningen så har man den roliga möjligheten att själv kunna göra en jämförelse mellan originaltexten och teateruppsättningen. Därför brukar jag alltid se till att vara vara ordentligt inläst på storyn innan jag går på teater. Så du som har tänkt se Tre systrar på Stadsteatern, ögna gärna igenom Tjechovs text först om du inte redan har gjort det. Vi har den förstås på bibblan...