Bara mischmasch av allt?

Vad är det egentligen för vits med medbestämmande och delaktighet?
Ja, på nationell nivå är saken ganska självklar. Men för övrigt på arbetsplatser, i föreningar och organisationer när man ska förutse framtiden eller lösa problem. Blir det verkligen bättre av att många människor är med och fattar beslut eller tar det mer tid och allt blir bara krångligare?

Det här en viktig fråga och den är mycket aktuell nu när Internetlösningar som Wikipedia, webb 2.0 och andra kollaborativa forum blir allt vanligare. Kan t ex vanliga människor, du och jag, skapa ett digitalt uppslagsverk eller blir det bara mischmasch av allt och kanske till och med manipulation?

Ekonomijournalisten James Surowiecki har undersökt detta i boken Massans vishet. Han har plöjt forskning och rapporter om allt från rymdforskning till finanskriser, med fokus på när något har blivit fel och varför det blev fel. Hans slutsats är att det är när den aktuella gruppen är för liten och för ensidigt sammansatt som det verkligen blir problem. Relativt stora grupper av människor med olika bakgrund däremot, fattar klokare beslut än en liten grupp experter. Villkoren för att gruppen ska bli framgångsrik är att gruppen har tillgång till all relevant fakta och att alla gruppdeltagares åsikter värderas lika.

Surowieckis förklaring till att en grupp människor blir smartare än experter är att det inte räcker med experternas detaljkunskaper för att förutse och lösa problem. Det mesta är mer komplext än vad man tror från början och det är ofta det oväntade eller pusselbiten som inte riktigt passar in, som egentligen är gåtans lösning.

Den här boken är riktigt intressant och tankeväckande. Tyvärr finns det väl bevis för att Surowiecki har fel lika ofta som han har rätt. Ändå finns det en kärna i hans resonemang som inte kan vara fel – att de flesta människor vill och kan göra goda saker, om de rätta förutsättningarna finns. Därför tänker jag att det är viktigt att det finns arenor där människor med olika bakgrund kan träffas och utbyta tankar – på arbetsplatser, i lokalsamhällen, på biblioteken. Att mångfalden leder till kreativitet och utveckling.

/Birgitta Vinnå