Den omåttligt populära boken Flyga drake av Khaled Hosseini toppar fortfarande försäljningslistorna trots att den kom ut redan 2004. För ett tag sedan blev den också film. Jag läste boken för knappt ett år sedan och fastnade för spänningen i handlingen, det lagom lättlästa och bra flytande språket och en fascination för Afghanistan och dess historia. Man kände doften av lammkebab, smaken av te och såg vackra vyer av berg i fjärran och upptäckte att Afghanistan var så mycket mer än talibaner och Sovjet-invasion.
När jag för någon vecka sedan såg filmen på dvd var det med ganska höga förväntningar eftersom jag hade hört att filmen skulle vara bra. Jag blev dock ganska besviken, vilket kanske också var väntat. Filmer som baseras på böcker blir sällan bra, särskilt inte om man tyckt att boken var bra.
Filmen saknade det som jag upplevde som bra i boken, den var långsam, saknade tempo och känslan av orienten infann sig inte riktigt. Alla berättarens tankar som finns i boken får inte något utrymme i filmen eller det komplicerade förhållandet mellan far och son som är ett av bokens huvudteman försvinner.
Khaled Hosseini har också skrivit den lika populära Tusen strålande solar som handlar om kvinnors situation och utsatthet i Afghanistan.
Inlägg
2 kommentarer:
Bok vs film är problematiskt, men det är häftigt när det lyckas. Kanske måste filmen vara tillräckligt fristående från boken, men hur lyckas man med det utan att tappa känslan?
Såg filmen utan att ha läst boken och tyckte om, ibland är det nog det bästa.
Skicka en kommentar