torsdag 30 oktober 2008

Woody och jag

Förra veckan var jag och såg Woody Allens nya film: Vicky, Cristina, Barcelona. Förväntningarna var inte skyhöga då jag är ärkekonservativ när det kommer till min husgud Woody och föredrar de gamla filmerna framför det han har gjort på 2000-talet. Men äntligen känner jag att, efter några års bortavaro, är den riktiga Woody tillbaka. Med en stor portion självironi och humoristisk distans till sig själv och sina relationsdramer gör han något av en pastisch på mina gamla älsklingar: Annie Hall, Manhattan och Fruar och äkta män. Jag kommer på mig själv med att sitta och småle genom föreställningen med vissa utbrott för veritabla gapskratt…

Historien rör sig kring de två turistande amerikanskorna Vicky (Rebecca Hall) och Cristina (Scarlett Johansson) som drabbas av den neurotiska, bohemiska konstnären och kvinnokarlen Juan Antonios (Javier Bardem) utstuderade uppvaktning och förförelseakt vid sin vistelse i staden Barcelona. De faller båda två som furor för konstnären (vem skulle inte göra det) men hade kanske inte räknat med stöta på hans excentriska, helgalna exfru Maria Elena (Penelope Cruz) som har lite svårt att släppa taget om sin exman. Ett intensivt drama utspelar sig under några veckor i Barcelona och tillvaron ställs på sin spets för samtliga av de inblandade.
Storyn är ganska enkel och det är framförallt i ironin och skådespeleriet som tjusningen ligger. Karaktärerna är hårdragna till klichéer och överdrifterna bidrar förstås till det humoristiska klimatet. Bilden av Barcelona som vi ges genom de turistande amerikanskorna är storögt fascinerad och nyförälskat beundrande.
Något svar på frågan om varför vi människor har så svårt att finna den sanna rena kärleken får vi förstås inte, även om vi i början kanske kan lockas att tro det. Att Woody försöker ge oss, kanske i sitt tycke, vidsynta uttryck för kärlekens irrvägar, i ett antal samvetslösa otrohetsaffärer och en bisexuell trekant hjälper inte riktigt. Kom igen Woody, du pratar om kärlek och du ger oss sex. Då hjälper inte dina gubbsjuka närstudier av gudomligt vackra Penelope Cruz ömsom omfamnande Scarlett Johansson, och ömsom omfamnande Javier Bardem, på den punkten är du fel ute. Åtminstone jag kräver lite mer än så…

För den som är lite nyfiken på att stifta en närmare bekantskap med den glasögonprydde, saxofonspelande New York-virtuosen Woody Allen så har Järfälla folkbibliotek följande biografier till utlån och förlustelse:

Woody om Allen: med egna ord


Woody Allen: en biografi


/Sarah Utas

1 kommentar:

Katrin sa...

Blir inte riktigt klok på vad du egentligen tycker om Vicky Cristina Barcelona, bästa på länge, men inte som "gamla Woody", är det rätt tolkat? Hur som helst måste jag se den och jag gillar hur du beskriver den. Det finns faktiskt en Woody-film i Jakobsberg, Cassandra´s dream, men låt mig gissa att det inte lever upp till dina Woody-krav?