Det finns en vampyr för alla...

I dessa dagar finns visst inget som är så hett som vampyrer. Och med risk för att vara tjatig och kanske även en smula patetisk formulerar jag så här på kvällskvisten dagens tredje vampyrinlägg. Inspirationen till detta kommer från min 7-åriga dotters godnattsaga. Hon älskar rysligheter som vampyrer, mumier och häxor och vill gärna att vi läser böcker som får kalla kårar att krypa längs ryggraden. Inget hon har ärvt från sin mor kan jag intyga. Det värsta jag vet är att bli skrämd. Men ikväll har jag valt en godnattsaga som håller rysligheterna på en lite lagom läskig nivå. Vi läser nämligen Ordvampyren. Bokhandlarsonen och tillika bokhataren Odilon blir biten av en gammal vampyr vid namn Drakubok. Det märkliga namnet kommer sig av att gamla Drakubok drabbats av en mystisk leversjukdom på gamla da'r och är därför för resten av sitt liv tvungen att dricka bläck från böcker istället för människoblod. Efter bettet är Odilon som fast i böckernas värld och medelst ett sugrör sörplar han i sig det ena halsbrytande äventyret efter det andra. I uppföljaren Sugrör för två känner sig Odilon lite ensam i sitt bläckdrickande och bollar lite fram och tillbaka kring möjligheten att sätta tänderna i sin söta klasskamrat Carmilla. Böckerna är riktiga mysrysare som är toppen att läsa högt för 6-7-åringar eller att läsa själv när man är 8,9 eller 10 år.

Så här lite senare på kvällen ska jag fortsätta med min egen vampyrbok; Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer. En oerhört sinnlig, romatisk berättelse om den tonåriga Isabellas något komplicerade kärlek och attraktion till vampyren Edward. Om jag kunde drömma är första delen i en trilogi och jag lovar att återkomma med mer uttömmande reflektioner när jag har läst hela serien.